Klump i magen
Jag skulle ut och ta en långpromenad i det vackra vårvädret,, men det blev ingen lång promenad avståndsmässigt iaf. Jag var ute i 1h 10 min och kom 3,8 km... mötte först en gammal kurskamrat som jag pratade lite med och sedan mötte jag en liten flicka som verkade bortkommen.. spenderade 40 min åt att försöka hjälpa henne hem, men hon ville inte riktigt hem om man säger så.. Tillslut lyckades jag övertala henne att gå hem om jag lovade att följa med.. när vi gått en bit kom det en man gående över gräsmattan som verkade leta efter henne. När hon såg honom hårdnade hennes grepp om min hand och hon sa att hon inte ville gå hem! När mannen kom fram tackade han och tog hennes hand för att gå iväg med henne men då drog hon sig loss och klängde sig fast vid mig och verkade rädd för mannen. Visste inte vad jag skulle göra, ville ju inte låta honom gå iväg med henne bara sådär när jag såg att hon var rädd, men jag visste ju inte varför och mannen kunde inte svenska...
Strax där efter kom det en annan man skyndandes emot oss som log och tackade han med. Honom verkade flickan tycka bättre om iaf och hon gick med på att släppa mig förutom min hand. Hon såg lite lättad ut men fortfarande rädd. Hon fortsatte säga att hon inte ville hem.. (innan när vi pratat lät det som att hon sa att hennes mamma skulle slå henne när hon kom hem och hon frågade varför bilar bråkar mm.. fick lite onda aningar).. Den andra mannen kunde lite svenska iaf och sa något om att hon suttit utanför dörren (på dagis eller efter dagis?) och sen hade två killar gått förbi och sedan var hon bara borta helt plötsligt. De tackade åter igen och tog med sig flickan därifrån lite motvilligt...
Det var hjärtskärande att se dem gå iväg med henne när jag inte visste vad som väntade henne när hon kom hem, men den andra mannen verkade väldigt glad att se henne. Hon kan ju ha varit rädd för att de skulle vara arga på henne för att hon rymt bara med, jag hoppas iaf på det! Jag tänkte inte på att fråga vad hon hette heller, annars kunde jag ju frågat på dagiset där bredvid om hon gick där och sagt vad som hänt... vet typ vad hennes mamma hette, så får väl fråga efter det i så fall... Jag hoppas bara att allt löste sig, men det kommer nog ta ett tag innan jag kan släppa det :(
//M.
*~* Worried *~*
Strax där efter kom det en annan man skyndandes emot oss som log och tackade han med. Honom verkade flickan tycka bättre om iaf och hon gick med på att släppa mig förutom min hand. Hon såg lite lättad ut men fortfarande rädd. Hon fortsatte säga att hon inte ville hem.. (innan när vi pratat lät det som att hon sa att hennes mamma skulle slå henne när hon kom hem och hon frågade varför bilar bråkar mm.. fick lite onda aningar).. Den andra mannen kunde lite svenska iaf och sa något om att hon suttit utanför dörren (på dagis eller efter dagis?) och sen hade två killar gått förbi och sedan var hon bara borta helt plötsligt. De tackade åter igen och tog med sig flickan därifrån lite motvilligt...
Det var hjärtskärande att se dem gå iväg med henne när jag inte visste vad som väntade henne när hon kom hem, men den andra mannen verkade väldigt glad att se henne. Hon kan ju ha varit rädd för att de skulle vara arga på henne för att hon rymt bara med, jag hoppas iaf på det! Jag tänkte inte på att fråga vad hon hette heller, annars kunde jag ju frågat på dagiset där bredvid om hon gick där och sagt vad som hänt... vet typ vad hennes mamma hette, så får väl fråga efter det i så fall... Jag hoppas bara att allt löste sig, men det kommer nog ta ett tag innan jag kan släppa det :(
//M.
*~* Worried *~*
Kommentarer
Trackback
