Feeling like crap

Varning för gnällinlägg,, men jag Vill inte må såhär längre! Jag blir galen av att bara ligga och glo hela dagarna. Jag önskar att jag åtminstone kunde gå runt och plocka lite i lägenheten men i nuläget är jag så yr att jag måste ta stöd mot väggen för att ta mig någonstans. Det kändes lite bättre ett tag på förmiddagen men nu har febern ökat igen. 38,2 trots febernedsättande och jag har ganska låg grundtemp så redan på 37,5 brukar jag känna mig riktigt hängig. Jag hostar åtminstone inte lika mycket längre, men när attackerna väl kommer är det massa slem som sätter sig i halsen och täpper till så jag inte får luft. Både mamma och Erik har ringt och kollat läget men fick knappt fram orden så det blev korta samtal.

Jag tror sömnbristen börjar ta ut sin rätt för idag har jag knappt kunna hålla ögonen öppna från och till. Jag har slumrat till framför tv:n flera gånger,, vilket de som känner mig vet att jag aldrig skulle göra i vanliga fall. Jag skulle verkligen vilja göra något annat än titta på film/serier i nuläget men orkar inte fokusera tillräckligt för att läsa och inte skissa heller skulle jag tro. Kanske kan sortera lite foton eller nåt, men tvivlar starkt på att jag orkar dra fram dem tunga lådan :/ igår klarade jag knappt att värma pulversoppa för tusan. Jag var tvungen att dra fram en stol för att jag kände mig svimfärdig där jag stod med vispen och försökte undvika att det brände fast. Jag är sjukt sugen på pannkakor just nu men tänker inte ens försöka ge mig på det :( hat lite soppa kvar att värma från igår iaf.

Som om inte allt detta vore nog fick jag reda på en annan sak igår kväll som inte direkt muntrade upp mig. Tänker inte gå in på det. Ibland är saker och ting bara inte som man trott.

För att avsluta med något positivt så damp det ner ett inbjudningskort till lilla Winstons dop vilket helt klart lyste upp tillvaron en stund åtminstone :) dopkortet fixade jag redan i torsdags när jag scrappade, så det var ju tur att jag fick en inbjudan ;) men bild får vänta ifall Winstons fina mamma råkar titta förbi här ;)

//M.

Här har ni iaf en bild på gullungen :)
.

It's your choice


 
Vettiga ord, som jag önskar att jag hade förstått vidden av för många år sedan. Då hade jag besparat mig själv mycket smärta. Men det viktiga är väl att man lär av sina misstag, inte gör om dem och att man inte glömmer att leva livet. 
 
*~* Don't dream your life, live your dreams *~*
 
//M.

Året som gått i känslor...

Året 2012 bara flög förbi och många gånger kändes det som att jag inte riktigt hängde med i svängarna. Det var ett år av förändringar på många sätt. Nu såhär i början av 2013 blir det oundvikligen att jag samtidigt som jag funderar över hur detta året kommer att se ut så tänker jag tillbaka på året som gått och var jag befann mig känslomässigt för ett år sedan...
 
För att smyga tillbaka in på slutet av 2011 så tog jag mig ur ett treochetthalvt år långt förhållande som under stora delar inte var bra men som jag av någon anledning hade svårt att ta mig ur. Självklart var det inte bara dåligt, men såhär i efterhand är det lättare att komma ihåg allt det negativa eftersom det satt starkast spår. Till slut efter mycket stöd från nära och kära samt ett löfte till mig själv att fokusera på vad jag mår bra av så blev jag fri... och det kanske låter hårt, men det var just så jag kände mig: FRI. Men det var bara början på en lång resa för att hitta mig själv. Jag utvecklas hela tiden och för varje månad som går kommer jag ett steg närmare mitt mål, men det är ändå en lång väg kvar. Utan mina underbara vänner hade jag inte varit där jag är idag. Mitt självförtroende och min självkänsla är tusen gånger bättre än vad den var för drygt ett år sedan. Trots det är den väldigt låg förutom i situationer då jag känner mig hemma. Det kommer fortfarande många stunder då det förflutna gör sig påmint och jag sjunker återigen mot botten. En doft, en rörelse, en låt, ett ansikte och allting kommer över mig på en sekund. Jag vill inte leva i det förflutna, jag vill leva i nuet och se fram emot kommande tider, men det är inte alltid lätt. Slutet på året bestod av många fester tillsammans med de bästa! Många trodde nog att jag bara försökte fly tillvaron, när jag i själva verket gjorde tvärtom. För en gång skull kunde jag festa och umgås med mina underbara vänner hur mycket jag ville och tillsammans med dem mår jag som bäst. Dansa är dessutom den bästa terapin jag vet... dansa hela natten lång med hög musik och dunkande bas! Det finns nog inget bättre sätt att avreagera sig på.
 
Ett av de största stöden som fått mig dit jag är idag är Lucas, som jag träffade strax efter uppbrottet. Vi startade som vänner och han kom att betyda väldigt mycket för mig. Han (tillsammans med många andra) fick mig att börja tycka om mig själv igen och inse att jag var värd något och att allt med mig inte var fel, vilket jag trodde efter att ständigt höra det. Det är en av de sakerna som är svårast att bli av med. När jag ser mig själv i spegeln så ser jag först och främst alla "fel" fast sakta men säkert börjar jag istället lära mig att se positiva saker med mig själv och att många saker som jag fått inpräntat faktiskt inte stämmer. Efter några månader blev Lucas och jag tillsammans och tiden med honom skulle jag inte byta mot något. Framåt slutet började dock våra olikheter att komma ikapp oss och förhållandet höll inte. När han först gjorde slut blev jag helt knäckt och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det kändes som att någon ryckte bort mattan under fötterna på mig, vilket på ett sätt var sant. Min trygga värld som jag byggt upp rasade som ett korthus... Så här i efterhand var det ändå bra att han gjorde slut. Jag hade börjat förlita mig så mycket på honom för att må bra, när jag i själva verket måste lära mig att må bra själv för att kunna må bra med någon annan. Det som slog mig var att det inte längre var en självklarhet att personen som hjälpt mig resa mig ur skiten och fått mig att må bra igen plötsligt inte skulle finnas kvar vid min sida. Även att vi skulle fortsätta som vänner så är det inte samma sak. Men jag hade samtidigt inte velat fortsätta vara tillsammans såhär i efterhand och inser att det vi hade var över långt innan det faktiskt tog slut.
 
Sammanfattningsvis så är jag otroligt tacksam för alla som hjälpt mig att återuppbygga mig själv igen under det gångna året och även stöttat mig dessförinnan. Jag vore ingenting utan er <3

Juletid

Julafton började med grötfrukost framför sista avsnittet av julkalendern och därefter hjälpte jag mamma att förbereda julbordet. Det var farmor, min farbror och hans fästmö samt hennes pappa som kom. Som vanligt älskar jag dessa sammankomster med släkten och stressen var inte fullt så påtaglig som den ibland kan vara, så jag hann faktiskt njuta lite av julfriden innan dramat satte igång. Bror min började klaga på smärtor i högra sidan av magen och ländryggen samt hade lite feber så efter ett samtal till sjukvårdsupplysningen så blev det att fara in till akuten i norrköping. Det var inte riktigt vad vi hade väntat oss när pappa så smått börjat plocka fram alla julklappar inför kvällens traditionella paketöppning. Det blev några timmar på akuten men tillslut fick vi bege oss hemåt igen med en betydligt muntrare bror som fått smärtstillande :) Vi tog till och med en rejäl omväg förbi McDonalds för varsin cheese innan hemfärden. Vi var hemma ungefär klockan 3 och eftersom vi hade varit tvungna att gå upp igen kl 6 ifall vi skulle åkte på julottan så kände vi att det hade blivit lite för lite sömn.
 
Så det blev ingen julotta igår sen alltså. Istället tog vi sovmorgon och hade lite försenad julklappsutdelning efter fikat :) Som vanligt var det alldeles för mycket klappar. Dagen ägnades sedan åt att fixa iordning mig inför kvällens festande i Norrköping hos Natta. Jag kom iväg hemifrån lite senare än jag tänkt och åkte sedan till Skärblacka och hämtade upp Sara och Elin innan vi åkte till Natta och mötte upp de andra. Det blev lite förfest där först innan vi begav oss till Borgen. Kommer inte ihåg vad dansbandet som spelade hette, men de spelade typ bara lugna låtar iaf så det var rätt tråkigt. Dessutom var det mest 40 plusare och så några fyllon där. Om vi inte hade varit ett ganska stort gäng själva så hade det nog blivit en ganska dyster kväll. Men som man brukar säga, det blir så roligt som man gör det :) Kvällens första dans var oerhört pinsam och jag ville bara sjunka under marken, men såhär i efterhand skrattar jag bara åt det ^^ Killen jag dansade med var väldigt full och gick typ ner på ett knä när han dansade och folk ruhntomkring oss stannade upp eftersom det såg ut som att han skulle fria xD Jag kan lova att jag aldrig varit av dansgolvet så fort efter att orkestern slutat spela pågående låt. 
 
 
Idag åkte jag til Elgiganten och Mediamarkt för att köpa ny mobil medan de andra gjorde sig redo för hemfärd, men snacka om besvikelse när det visade sig att det inte fanns några kvar :( Jag som hade sett fram emot att få dumpa denna skittelefon och börja leka med den nya nu när jag ändå är ledig. Det får helt enkelt bli en tripp till Dialekt imorrn och hoppas på att den finns där, annars får jag skicka efter den från nätet istället. På vägen hem var det fullt i bilen och vännerna släpptes av en efter en tills jag själv var hemma. Vi åt lite rester från julbordet idag igen och sen har vi mest suttit framför tv:n. Jag har försökt lära mig hur läsplattan jag fick av bror min fungerar och hur jag lånar eBooks på nätet :P Blir nog att testa läsa första boken under morgondagen :) Nu ska jag iaf sova!!
 
 
//M.
 
*~* What a fool *~*

Ögonen tåras...

Just nu känns det som att jag har gråtit floder hela dagen, men det har jag ju dock inte. Ändå tåras ögonen hela tiden och huvudvärken vägrar släppa. Jag trodde först att det var de nya doftljusen jag inte tålde så jag plockade undan dem igen, men det har inte hjälpt nämnvärt så det kanske är något annat skit i annalkande :/
 
Saker och ting går inte alltid som man planerat och ibland överreagerar man, ibland inte. I stundens hetta är det svårt att veta vilket som stämmer. Huvudvärken och stressen i skolan gör det ju inte lättare precis.
 
Jag körde på lite dundermedicin ikväll för att skrämma undan eventuella bassilusker!
 
(fick tips om att ta en sockerbit efter att man svept whiskeyn och sedan skölja ner det med vatten.. funkade faktiskt hyffsat! Dock tror jag vanligt socker vore bättre än rörsocker ^^)
 
 
//M.

Memories

Det finns så många saker som kan trigga igång minnen från förr... En låt som påminner om en viss person, en viss tid eller en känsla. Ett foto som tar en tillbaka till just det tillfället och den sinnesstämningen som man hade när det togs. En doft som väcker gamla känslor till liv.

Eller som idag,, ett tackkort från deltagande på Marys begravning. Så fort jag hade öppnat upp kuvertet och såg vad det innehöll kände jag hur ögonen fylldes med tårar. Åh vad jag saknar denna underbara människa. Jag kan inte låta bli att tänka på alla stora händelser i mitt liv som jag inte kommer att kunna dela med henne.
Like a bridge over troubled water...
 
Is it a kind of dream,
Floating out on the tide,
Following the river of death downstream?
Oh, is it a dream?

There's a fog along the horizon,
A strange glow in the sky,
And nobody seems to know where you go,
And what does it mean?
Oh, is it a dream?

Bright eyes,
Burning like fire.
Bright eyes,
How can you close and fail?
How can the light that burned so brightly
Suddenly burn so pale?
Bright eyes.
 
 

//M.

*~* Sounds of silence *~*

Slappardag

Idag har jag verkligen inte fått någonting vettigt gjort bortsett från att packa upp alla kläder efter ledighet/tvätt. Har fortfarande en hel del badrumsartiklar o.dyl. som jag måste lyckas pressa in någonstans helt plötsligt, men det får bli ett senare problem. Just nu orkar jag inte ta itu med det. Pendlar verkligen från toppen till botten just nu, även om det stretar mer uppåt än neråt.

Nu ikväll kom finaste Emma hit :) Pratat lite skit och planerat lite skolmässigt och så hade vi lite smoothie-skola ^^ Jag lyckas verkligen inte få till det när jag försöker så nu har Emma visat mig en variant som funkar åtminstone ;) Frysta hallon, banan, youghurt och lite mjölk. Vi hade även i lite vaniljsocker i efterhand för det blev lite surt ^^



Jag skjutsade hem Emma för en stund sedan så hon skulle slippa en timmes resväg med bussbyten som tar knappt 10 min med bil... Nu tror jag dock att John Blund börjat bearbeta mina ögon, så det får nog bli sängen nu! Imorgon väntar plugg och lunch på stan med mammas kusin :)

//M.

Hard times

Vissa låtar har en tendens att fastna i huvudet och gå på repeat...
 
 
Right from the start
You were a thief you stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them
Now you've been talking in your sleep
Things you never say to me
Tell me that you've had enough
Of our love, our love

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again
 
//M.

Tomhet

Ibland känns det som att hela ens tillvaro slås i spillror, som att någon plötsligt dragit undan mattan under mina fötter... Utåt sett verkar jag nog rätt samlad, men inuti känns det bara tomt just nu bortsett från en växande klump i magen som inte vill försvinna. Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat vad som hänt...
 
//M.

Vila i frid <3


 
I fredags var det då dags för ett sista farväl... ett sista farväl av någon som betytt enormt mycket för mig under min uppväxt. Hon startade som min dagmamma men slutade som en nära vän. På många sätt såg jag henne som den mormor jag aldrig fått växa upp med. Hon fanns alltid där om man behövde prata eller bara ville ha lite sällskap. Hon lyssnade alltid och kom med kloka råd. Men mest av allt ville hon att man skulle må bra och vara lycklig.
 
Jag fortsatte "gå hos henne" högstadiet ut i princip, även om det inte var lika ofta de sista åren. Jag brukade åka ner dit och plugga när ingen var hemma eller hjälpa till med de yngre barnen som gick hos henne jsut för att jag tyckte det var så kul.
 
Även efter att jag slutat som "dagbarn" fortsatte jag ändå att hälsa på lite då och då när jag var hemma och gick alltid dit med en blomma när hon fyllde år. Ibland tittade jag in helt spontant när jag var ute på promenad för att se om hon var hemma. Ofta hittade man henne påtande i trädgården så man stannade upp en stund.
 
De senaste åren har det varit tipspromenad varje lördagsmorgon nere i byn, vilket mamma och Mary alltid gick tillsammans och varje helg då jag var hemma följde jag med för att få träffa Mary. Vi pratade ifatt om det vi missat sedan sist. Jag minns hur glad hon verkade över att jag träffat någon och när hon sa att hon såg fram emot att träffa honom... det känns tufft att hon aldrig kommer kunna göra det.
 
Begravningen var så himla fin. Kyrkokören (som hon varit med i sen den startades) sjöng vilket kändes självklart efter all tid hon lagt ner där. Gruvebäck sjöng solo, vilket jag tror att hon njöt av där uppe i det blå eftersom hon älskade hans röst. Tårarna ville inte sluta rinna och när det var dags för att gå fram och ta farväl såg jag knappt att sätta den ena foten framför den andra. Det blev svårt att andas och det kändes som om jag skulle få en astmaattack. Allt blev så skrämmande verkligt. Kön fram där man såg en efter en ta farväl och sakta gå tillbaka till bänkarna med tårarna strilandes över kinderna. Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas för hennes egna barn och små barnbarn som knappt kan förstå vad som hänt. Jag är bara så himla glad att hon hann se dem eftersom jag vet vilken lycka de gav henne.
 

 
Vi var 120 personer i kyrkan för det sista avskedet och mottagningen efteråt var vi 95 stycken. Prästen läste upp alla hälsningar bland de inskickade bidragen till hembygdsgård mm. Det tog en bra stund och tårarna steg återigen i ögonen. Det var så himla fina hälsningar, även bland blomsterarrangemangen. Men när man tänker tillbaka på denna underbara människa med ett hjärta av guld så förväntar man sig absolut inget annat ♥ Hennes supergoda kakor som hon bakade till allt och alla. Hennes glada skratt och kloka ord. Alla åren jag gick där som dagbarn och alla gånger jag varit tillbaka där sen dess. Hon slutade aldrig vara min dagmamma men på senare år blev hon även en väldigt nära vän. Saknaden är enorm och det kommer alltid att finnas ett tomrum efter henne.
 
Vila i frid älskade Mary ♥
 
//M.

Troubled mind

Jag vet inte riktigt vad det är med mig nuförtiden... Tar åt mig för minsta lilla och blir upprörd över allt. Just nu känns det som om allt jag lyckats bygga upp plötsligt börjar krackelera och rasa samman i en hisnande fart. Fattar inte varför... :( Min stabila grund visade sig visst inte vara så stabil trots allt...
 
//M.
 
*~* I feel like I'm drowning *~*

Vila i frid <3

Har inte blivit mycket sömn inatt. Kom hem från vis igårkväll och möttes av dåliga nyheter. En nära vän till familjen har gått bort. Förstår inte att hon verkligen är borta :( Vill bara gå och lägga mig igen så jag kan vakna upp och inse att allt bara var en hemsk mardröm! Så ska man iväg till jobbet snart istället... vet inte hur jag ska orka.
 
//M.

Trött...

Jag är så himla trött på att hela tiden vara förkyld! Ända sen nyår har det gått upp och ner, men aldrig har jag blivit riktigt bra och i söndags slog det till med full kraft igen. Halsen har värkt så dant att jag knappt kunnat svälja, och nätterna har varit en pina. Inatt fick jag iaf sova lite för en gång skull. Somnade inte direkt men när jag väl somnat sov jag till 6 åtminstone. Sen var det bara att pallra sig upp. Så förhoppningsvis sover jag ytterligare lite mer inatt. Vill ju bli frisk till helgen!

//M.

*~* halsont *~*

Distraction

Det är alltid lika härligt att träna. Ibland kan det vara bra att behöva avreagera sig lite, för då tar man ju i det där lilla extra tills man verkligen inte har mer att ge. Marita (ledaren) är alltid så himla positiv med så det är svårt att inte smittas av hennes glädje och entusiasm :) Det känns mycket bättre nu än innan!

Snart är det nog dags för sängen.. vi skulle ha läst 3 artiklar till morgondagens föreläsning, men så blev det ju inte riktigt.. Jag har läst 2 sidor! men men, inget att göra åt nu.

//M.

*~* Troubled mind *~*

Love

Jag har verkligen världens underbaraste vänner som alltid finns där och ställer upp för mig, jag älskar er! <3
Nu ska jag rensa huvudet på friskis!

//M.

*~* Ni håller mig flytande *~*

Tomhet

Vad jag än gör/säger så fortsätter du... Ge fan i att trakassera mig och låt mig leva mitt liv!!! Jag orkar inte mer :'(

Get myself together


Pick up the pieces and move on
I see the flashing lights, just can’t make sense of the bits
It’s like my mind is gone

I got to get my head back on, I got to get myself together
When this hurt is gone, I got to get myself together


//M.

Oväntat

besvikelse och ögonen tåras... ibland förstår jag mig verkligen inte på mina egna reaktioner...

//M.

*~* feeling kind of lost *~*

Vänskap

Inatt sov jag faktiskt nästan hela natten,, men jag känner mig inte ett dugg utvilad för det :/ Men det lär väl ta ett tag innan kroppen återhämtar sig. Det känns sisådär att ägna större delen av helgen åt skolarbete, men jag får ju lite skylla mig själv för att jag inte gjort det tidigare.. Men har bara inte kunnat koncentrera mig i veckan. Tankarna har inte velat fokusera på det jag vill. Men det börjar kännas lättare nu. Mina vänner har fått mig att inse att jag borde ta en dag i taget och inte fundera så mycket på framtiden. Det som sker, sker och jag borde inte fundera så mycket på alla konsekvenser och vad som skulle kunna gå fel. Istället ska jag göra vad som känns rätt för mig och omge mig med människor som får mig att må bra och accepterar mig för den jag verkligen är.

Det är en obeskrivlig känsla att veta att man är omgiven av underbara vänner som alltid finns där för en när man behöver dem. Jag älskar verkligen mina vänner, ni betyder allt för mig. Med er hjälp har det inte varit så svårt att hitta tillbaka till mig själv. Nu känner jag mig starkare än jag gjort på länge. Jag har fortfarande mycket att jobba på när det gäller mitt självförtroende, men jag tvivlar inte på att det kommer att fortsätta förbättras med hjälp från mina närmsta :) All my love to you <3

Äkta vänner är som stjärnor, man ser dem inte alltid men man vet att de alltid finns där ändå <3


//M.

*~* De djupaste känslorna döljer sig längst in bland de osagda orden *~*

.

Sömngångare

Sitter just nu i tv-soffan hemma i Väster hos mina föäldrar... Det känns som om klockan vore typ tolv och inte åtta. Jag är inte riktigt vaken känner jag och jag har fumlat och klantat mig hela dagen...

* Höll på att krocka på vägen hem då jag mötte en bil som var över på min väghalva efter en kurva...

* Fastnade med foten i datasladden förut så den åkte i backen. USB-minnet som satt i vred sig och delade sig i typ 3 bitar, medan det fortfarande satt kvar i datorn så det blev att försöka pilla ut det lite försiktigt. Som tur var hade jag det mesta sparat på den andra datorn eller mailen. Datan verkar ha klarat sig bättre!

* Välte kaffekoppen förut med så innehållet bara var några cm från datorn.

* Jag testade brorsans nya softair-gun idag med,, då lyckades jag klämma tummen ^^ Ajaj sa jag då!

Som sagt... jag borde nog gå raka vägen till sängen och försöka sova! Men det har ju inte varit det lättaste senaste tiden.. Jag har typ inte sovit något på en vecka. Inatt somnade jag inte förrän efter 4 någon gång. Tur att jag inte behövde upp till skolan imorse åtminstone. Blir väl att se the voice med familjen först och sedan göra mitt bästa för att somna!



//M.

*~* Frustrated *~*
RSS 2.0