Då var dagen jag INTE väntat på här, och min allra sista praktik är avslutad. Det är svårt att förstå hur fort man blir känslomässigt engagerad i klassen. Eleverna känns som "mina" elever och jag har nog inte riktigt fattat än att jag inte kommer tillbaka dit igen på måndag. Igår satt jag med min handledare när hon planerade hur hon skulle fortsätta historia-området på måndag efter mig. Både hon och jag glömde bort oss flera gånger att jag inte kunde hålla i vissa delar eftersom jag inte kommer att vara kvar längre. Hon sa att hon skulle få det tufft att komma igång igen nu när jag försvinner eftersom jag hållit i de flesta av hennes lektioner de senaste 4 veckorna. Jag fick massor av lovord både av henne och från de andra lärarna som jag haft kontakt med, och alla har sagt att de hoppas att jag kommer tillbaka som vikarie under hösten ifall jag inte får jobb någonstans. Så det förgyller en hel del just nu när man är nedstämd över att lämna klassen. Hur svårt måste det inte vara att lämna ifrån sig eleverna i 6an när man haft dem i tre år, när det är såhär svårt efter 5 veckor?? Jag var inne i parallellklassen också för att säga hej då, och tjejerna bara rusade fram för att krama mig och trängde sig före varandra ^^ det värmer i hjärtat! Och dessa elever har jag dessutom bara haft i engelska :P men man träffar dem ju ändå på rasterna och så.

Eleverna skulle ha bugg idag på idrotten så det var en instruktör som kom och höll i det (efter mkt om och men med missförstånd om tid). Det har varit mycket missnöje kring detta i veckan så vi har haft åtskilliga samtal om varför de faktiskt måste dansa för att få betyg i gympan och att de måste lära sig att ta i varandra (ngt som var ett stort orosmoment då parallellklassen skulle vara med!). Därför var både jag, Jakob (den andra lärarstudenten) och min handledare med på idrotten för att se till att alla dansade. Dock hade vi inte räknat med att vi skulle vara med och bugga ^^ Men vi fick inte sitta och titta på inte :P Instruktören frågade eleverna om de inte tyckte att vi lärare också borde dansa och alla jublade... Åtminstone tills killarna insåg att det innebar att de var tvungna att dansa med oss xD haha. En del tyckte ju att det var jättekul att dansa med en, medan andra höll på att dö av pinsamhet! Men jag hade iaf superkul :D Det kändes som att det var ett roligt sätt att avsluta dessa veckor på. Förutom fikat som vi bjöd på med såklart ;) jag hade bakat mockarutor och Jakob köpt kex o saft som de fick dela på. Det var uppskattat!

Jag fick ett supergulligt påskägg i metall av min handledare som tack för den här tiden (och hon fick en ljuslykta att ha på sitt land av mig - den uppskattades mycket!). Det lär nog bli att titta in hos henne och klassen några gånger under våren skulle jag tro :)

Nu är jag hemma hos mina föräldrar och jag är helt slut. Jag har kämpat för att hålla ögonen öppna hela kvällen, så det börjar nog vara dags för sängen.

//M.

~