Workout

Dagen började med frukost i Väster och sedan blev det att åka tillbaka till Linköping.. Jag hade tänkt att jag skulle hinna läsa klart det jag hade kvar inför seminariet, men jag hade en hel del kvar när det väl var dags så jag funderade på att strunta i att gå. Det känns aldrig riktigt rättvist mot de andra när man kommer oförberedd, men jag var inte ensam om det ^^ plus att vi bara var 8 pers allt som allt så det var nog tur att jag gick! Seminariet var 13-15 och sedan skulle vi ha föreläsning 16-18, men jag kände inte för att vänta en timme i skolan och dessutom missa aerobicen (som börjar 17.30!) så jag åkte hem istället.

Jag åt och fixade lite sen åkte jag på aerobicsen ;) Jonas viccade för Ida idag så det var ju lite tuffare tempo eftersom han kör 2:an i vanliga fall! Hans pass är alltid jobbigare, men det är skönt! Funderar nästan på att börja på hans pass istället, men det går ju på onsdagar och sen har jag ju puls på torsdagen så då blir det ju två dagar i rad :/ Speciellt nu när jag börjat på gymet med skulle det bli problematiskt eftersom jag tänkt fortsätta träna efter aerobicsen. Men men, jag blir kvar på Idas pass för tillfället så får vi se längre fram hur jag gör. Jag kanske hittar något annat istället för puls-passet som funkar ;)

Det gick iaf rätt bra på gymet för att vara första gången på egen hand. Jag testade ju på alla maskiner med instruktör förra veckan, men då provade jag ju bara snabbt och han visade vad man skulle tänka på. Det är inte så lätt att komma ihåg allting i efterhand. Som tur var skrev vi ner lite korta tips under tiden åtminstone. Idag kände jag mig en smula ensam/utlämnad och malplacerad! Vilken skillnad det är mot att ha tränat i gymet hos sjukgymnasten,, där vet alla att man är där av en anledning och att man har någon form av skada. Det är alltid positiv stämning och man samtalar med varandra under tiden man tränar. På gymet här känns det som om alla tittar snett för att man är osäker på hur maskinerna fungerar samt kör lägsta vikterna på det mesta :/ Jag var ensam tjej ikväll med, så det gjorde ju inte direkt att jag kände mig mindre felplacerad. Men det blir väl skillnad när man kommer in i det lite mer och vänjer sig. När man kan ställa in maskinen direkt och sätta igång utan att behöva kolla "fusklappen" innan. Jag hoppas dock att jag kommer kunna träna en del med Patrik, för utan hjälp med motivationen lär jag nog tröttna ganska snart på att va där ensam...

Nej nu börjar mina ögonlock bli väldigt tunga.. dags att förflytta sig till sängen tror jag!


//M.

*~* Work it *~*


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0