Idag släpade jag mig till skolan för att lyssna på en av mina lärarförebilder på universitet, Ragnar Furenhed :) han är verkligen en sån lärare som jag en dag hoppas bli. Han är alltid så go och glad. Han berättar anekdoter och har alltid föremål att visa upp som hör ihop med det han berättar om och gör allt för att det ska bli så intressant som möjligt. Han är också väldigt noga med att lära sig allas namn och få alla att känna sig sedda och uppskattade. Jag hade honom som lärare i religion när jag läste Samhällsvetenskapligt tema förra våren, jätteintressant! Så idag efter föreläsningen när han kom ut ur salen så hälsade han direkt på mig med namn och frågade hur allt gick nuförtiden. Bara en sån grej, att även ett år efter att man haft en elev komma ihåg namnet och även information om livet i övrigt. Och speciellt på universitetet där det är så mycket folk i omlopp hela tiden. Det värmde åtminstone mig :) Det är tråkigt att han egentligen gått i pension och jag tycker synd om dem som inte hinner få möta honom i något sammanhang på universitetet, för han sticker verkligen ut från mängden. Nehe, nu får det nog va nog med lovsång och dags att sova istället :P

//M.