Som kontrast till klumpen i magen jag fick förut så hade jag världens lyckokänslan innan! Solen skiner och man känner verkligen våren komma krypande :) Sedan var jag ju då på min vfu-plats efter lunch och hälsade på i klassen för jag skulle planera lite med min handledare efteråt. Känslan man får då eleverna droppar in en efter en på sina platser och man ser hur de flesta ler igenkännande när de ser mig stå framme vid tavlan. En del riktigt sken upp :D Kommentarerna/frågorna haglar ju sedan över en precis sådär som bara små barn kan ^^


Härliga ungar och strålande solsken är verkligen som medicin för själen! Om ungarna bara vore lika härliga för jämnan vore livet som lärare bra enkelt! Riktigt sån tur har man ju dock inte ;) De kan vara riktiga små satungar ibland med, men det är sådant man får ta och tänka på alla fina stunder man får tillsammans med dem som betyder så mycket :)


//M.

*~* underverk *~*