Ibland är livet verkligen en bergochdalbana. I ena stunden är allt perfekt, och i nästa tror man knappt att livet kan bli värre. Jag har haft båda scenarierna den senaste tiden. Inte direkt det bästa jag varit med om. Det är svårt att förstå hur man kan vara så fullkomligt lycklig i ena stunden, för att sedan i nästa se hela ens liv falla sönder, på bara några minuter. Har aldrig varit så rädd och ledsen i hela mitt liv. Det var till och med värre än att få reda på att morfar hade gått bort, och det säger en hel del. Kunde inte andas och trodde att jag skulle spy. Jag såg framför mig hur mitt liv bara försvann utan att jag kunde göra någonting åt det. Jag trodde först att det var slutet. Men det var det inte, vilket jag är väldigt glad för. Visst känns allting annorlunda nu, och jag är mer överkänslig än innan, men på samma gång känns det bra att veta sanningen. Vet inte hur framtiden kommer att se ut, får helt enkelt ta en dag i taget. vågar inte längre drömma...



*~* det värsta och det bästa som har hänt mig *~*