saknar min älskling.. utan honom känns allt så tomt. brukade älska att bara sitta själv i lägenheten och göra ingenting,, tycker fortfarande att det kan vara skönt ibland.. men känns inte på samma sätt längre.. önskar hela tiden att ja vore hos andreas istället, men ja vet ju att det inte går. fattar inte hur ja ska stå ut sen när skolan börjar,, då har ja ju inte tid att sitta o prata med honom i telefon hela dagarna ju :/ men men, den dagen den sorgen.

satt o kolla igenom bilderna på bilddagboken förut o fick upp bilden på morfars nedbrunna hus =/ känns fortfarande jobbigt. trots att det inte längre var hans hus nu eftersom han inte lever så var det ändå en del av honom liksom, något som alltid skulle leva vidare. Skönt i alla fall att vi hunnit sälja det så vi inte hade kvar några saker i det. Om alla hans saker (och även våra) hade brunnit upp hade det varit så mycket värre. Men försöker att inte tänka på det. pratade med min kusin o hon sa att det kändes som om han dog på nytt, och lite så känns det faktiskt.. det låter säkert dumt, men så är det...


//M.

*~* Inte förrän ja vilar i dina armar känner jag mig hel *~*